måndag 20 juni 2016

EM dag 9


Tillsammans med min kompanjon Johan Orrenius har vi nu begett oss ner mot södra Frankrike och parkerat oss i Nice, närmare bestämt på ett hotell 50 meter från rivieran.
Med tanke på den första veckans resande och körande så känns det rätt fint att ha fyra nätter på samma hotell och i samma stad.
Då hinner vi vila ut lite och i bästa alla fall till och med äta ordentligt med mat.

Sveriges match mot Italien häromdagen blev kanske inte så glädjande rent sportsligt men arenan var i alla fall väldigt bra ur ren fotografiskt synpunkt, kompakt, tät och en bra publik.
Det bjöds också på möjligheten att förflytta sig mellan fotografstolarna vilket inte brukar höra till vanligheterna på stora mästerskap.
Har man fått sin plats så får ofta helt enkelt sitta kvar,  fast å andra sidan var det bara 50 av 120 fotografer på plats vilket gjorde att det fanns väldigt många lediga stolar.
Jag hade nummer 44 på min stol men i andra halvlek knep jag 106 och kunde samtidigt sitta och småsnacka med VG:s trevliga fotograf Björn Delebekk.


Idag har vi som vanligt varit i tjänst sedan klockan 9 imorse och avrundat dagen ungefär vi kl 23.
Som en vanlig, ganska normal arbetsdag på ett mästerskap, med andra ord.
Att inte starta förrän nio är visserligen ju rena lyxen om man tänker efter.
Ny dag imorgon.
Dags att sova lite också.

onsdag 15 juni 2016

Fotbolls-EM 2016


Jag och min kollega Johan Orrenius har satt fart här nere i Frankrike med att producera vårt reportage om fotbolls-EM till nästa nummer av Offside.
Sedan vi lämnade Sverige i Lördags har det varit full rulle, och först idag, efter en liten kort biltur på 40 mil så kunde vi varva ner lite ikväll.

I förrgår åt vi en pannkaka till middag kl 1 på natten, igår åt vi en banan till frukost och en annan banan till lunch innan vi lyckades få i oss en croissant och varsin espresso till middag efter Sveriges premiärmatch.
Lyckligtvis hade vi senare tur som lyckades få i oss en ok middag kl 23.00 och det var nog rätt bra för hälsan skulle jag tro.

Vi hade som mål att fortsätta med vårt reportage både före-, under, och efter Sveriges match mot Irland, så de flesta av bilderna sparas därför för publicering tills magasinet når tidninsghyllorna.

Inför matchen hade jag ansökt om fotoplats vi planen och därefter bytt till tribunen/läktaren, både av anledning att det därifrån gick att jobba lite mer med vårt reportage, men också för att alla andra svenska fotografer valde planen.

Jag gillar visserligen tribunen.
Bilderna blir rena och fina och utan reklam.
Men eftersom vårt EM-reportage inte kommer ut förrän senare  och jag inte ännu vet hur många bilder som skall publiceras så visar jag inte många matchbilder här.


Här nere kan man se fotograferna som valt innerplan, ledas fram bakom ett rep för att fotografera inmarsch och lagbilder.
Trångt är det där nere.
Själv satt jag nästan helt ensam där uppe på fotoläktaren.
 Lugnt och skönt.


Förstorar man bilden så kan man i alla fall försöka utskilja AFP:s Jonathan Nackstrand och Aftonbladets Pontus Orre (på förstoringen nedan).

Bland annat så kan man också se Bildbyråns Joel Marklund ge Zlatan det onda ögat här...

och Aftonbladets Andreas Bardell vara lika fokuserad under samma situation... 


Nu har vi trots allt lämnat Paris för några dagar och det känns som rena semestern att komma bort från storstaden lite, även om vi nästan precis hade anlänt.

Vill man följa lite vad vi gör om dagarna så skall vi försöka, så gott vi hinner, uppdatera Offsides konto på Instagram med bilder lite då och då.
Söker du på @offsidemagasin på Instagram så hittar du det där.
Tills nästa gång.



torsdag 9 juni 2016

Sport som kultur - Sportsfolio Festival Narbonne


För två veckor sedan blev jag inbjuden för att närvara under öppningshelgen vid Sportsfolio-festivalen i Narbonne i Frankrike.
Reportaget jag gjorde i Sydafrika tillsammans med Sara Assarssons om Anna & Thanda Lions hade blivit nominerat i kategorin Reportage och skulle både visas och prisas under festivalen.

Sedan 3 år tillbaka arrangerar Festival Sportsfolio Europas största festival för sportfotografi i Narbonne och under de fem veckor festivalen pågår brukar den locka omkring 60.000 besökare.
Hela stan fylls av utställningar och alla är under temat Sport.
Byråer, enskilda fotografer, magasin och tidningar ställer ut sina bästa sportbilder och reportage, på torg, kyrkor och utställningshallar runt om i stan.

Benedicte D´audigier är en av grundarna till festivalen och ett av hennes stora mål är framförallt att få sportfotografi och sportreportage att bli accepterat som ett kulturevenemang.

När hon under invigningstalet förklarade sina visioner med festivalen så berättade hon framförallt att det var svårt för sporten att få fäste som en seriös och etablerad utställningsform, och att det ofta är ett ämne som man rynkar på näsan åt i kultursammanhang.

Så fort du nämner ordet sport så är det fullt accepterat att säga att du inte är ett dugg intresserad, trots att det engagerar miljoner människor runt om i världen och har en stor påverkan på samhället.

När Benedicite under året skulle sätta ihop årets jury, som bland annat bestod av bildchefer och chefredaktörer från VSD, Paris-match, Le Monde och Le Figaro så gick även en fråga till Jean-Francois Leroy, som annars är president för Visa Pour´L Image i Perpignan.

Hon berättade att Jean-Francois ofta avfärdat sport som ointressant men efter att han tittat på materialet och innehållet i bilderna så tackade han ja nästan direkt för att vara chef i juryn.
Här nedan står han för övrigt och presenterar mitt reportage under ceremonin på invigningskvällen.

Flera av de inbjudna gästerna diskuterade även sportens betydelse inom bildjournalistiken och framför allt sportreportagens samhällsanknytning.
De betonade flera gånger det viktiga i att reportage kan innehålla en historia och en berättelse som man kan vara intresserad av även om man inte har något intresse av varken resultat eller tabeller.

Även i Frankrike skärs det ner på journaliser och fotografer på sportredaktionerna samtidigt som flera andra redaktioner på tidningarna anställer och rekryterar journalister.
Kultur-, utrikes, och ekonomijournalister var ofta något som prioriterades pga att ledningarna ofta inte förstod vikten av sportjournalistik eller hade något intresse av sport.

Just det där mönstret kan man nog ganska lätt se att det även förekommer på svenska tidningar.



I varje kategori som prisades under festivalen delades tre priser ut.
Vinnaren i reportagekategorin blev den franska fotografen William Dupuy med ett reportage som visade på sportens betydelse i Kongo. 

Under fem veckor hade han gjort ett långt reportage om f.d barnsoldater som numera räddades till ett bättre liv genom att gå med i en boxningsklubb där ledarna specialiserade sig på att ta han om avhoppade barnsoldater. 
Medan han gjorde reportaget kom flera rebeller ner från djungeln för att åter försöka rekrytera barnen genom pistol- och dödshot. 
Se mer av hans reportage under länken HÄR.

I samma lokal hängde även mitt och Sara Assarssons reportage om Anna & The Thanda Lions.





Det viktiga under sådan här festival är inte själva priset man bär sig med hem (även om den var rätt rolig att få den också och att man blev glad för äran att vara med) men att sportjournalistiken finner ett forum, flyttar ut till allmänhetens beskådan och att dess berättande lyfts fram som en viktig del av journalistiken.

Inte många av fotograferna på festivalen pratade om vilka teleobjektiv man använde, eller vad de senaste fotbollsresultaten eller tabellerna blev, utan snarare vad reportagen betyder, dess påverkan, dess berättande och bildjournalistik.

Och det är ju faktiskt det som är det viktiga i tider som de här.

onsdag 8 juni 2016

OFFSIDE EM-special....


Det har varit tunga dagar för Offsides redaktion. Det bästa man kan göra när det är tungt är att ta allt i sin egen takt, man får vara ledsen när man vill, och skänka en tanke när man vill.
Däremellan får man försöka göra sitt arbete så bra som möjligt och försöka hålla uppe standarden på berättelserna från fotbollsvärlden på en hög nivå. Så som Peter hade velat.

Går man ut och köper det senaste numret av Offside så är det fullmatat med väldigt många bra och läsvärda reportage inför fotbolls EM i Frankrike.

Bland annat har vi åkt till Ryssland och träffat Granen, vi har försökt reda ut vilka svenska islänningar som tar de sista platserna i Lars Lagerbäcks EM-trupp och chefredaktör Johan Orrenius skriver långt och bra om Sveriges största fotbollsstjärna.
Peter Claesson har som vanligt gjort ett lysande reportage tillsammans med Anders Bengtsson, denna gång har de synat Sveriges EM-motståndare Irland, och vi har också träffat Sveriges gladaste mittfältare under ett besök Leipzig.

Jag kan lova, det finns även ganska mycket annat som man också kan läsa i magasinet om man vill skaffa sig bättre koll på det kommande europamästerskapet.

196 sidor. Det är inte lite det.
Det räcker nästan hela vägen fram till kvarstfinalerna.

Bilderna här nedan är från ryska Krasnodar.





Och här nedan kan man se lite av Peter Claessons bilder från Irland.
Foto: Peter Claesson





Och här nedan bjuder vi på lite opublicerat från Tyskland...
Om du ännu inte listat ut vem det reportaget handlar så är det bara att gå ut och köpa dig en tidning...




Vi har för övrigt också varit i både Stockholm, Malmö, och danska Herning, för att kunna göra ett reportage om Island och här nedan finner du några av de bilderna som inte kom med i tidningen.


             


Så nu återstår det väl bara för dig att traska ner till kiosken och köpa dig ett ex av Offsides EM-special, eller signa upp dig på en prenumeration.
Det gör du HÄR förresten.

fredag 3 juni 2016

Peter Widing

I början på den här veckan kom väldigt tråkiga och ledsamma besked.
Vännen och kollegan Peter Widing hade gått bort.
Det var otroligt ledsamt och är fortfarande svårt att ta in.

Sedan jag var 15 har jag alltid sett hans fotbollsbilder från alla stora mästerskap, jag klippte ut hans bilder från VM-94 från Expressen, sparade dem i en skolåda i garderoben, och har alltid varit imponerad över allt han gjort.

2006 träffade jag honom för första gången under fotbolls-VM i Tyskland.
Ett år senare ringde han upp och ville att jag skulle göra ett jobb för Offside. 
Det kändes stort.
Jobbet var ett porträtt på Hasse Borg i Malmö FF.

Man insåg ganska snabbt att Peter hade höga krav men ändå lämnade friheten och de kreativa lösningarna åt fotografen.
När han hade förklarat vad jobbet handlade om så frågade han till slut...
- Har du en Hasselbladare?
- Nej tyvärr, svarade jag.
- Ok, svarade Peter, jag brukar alltid ta de där porträttjobben med en Hasselbladare och svartvit film, det är så upplägget brukar vara på den intervjun. 3-4 bilder, gärna i svartvitt, du kan plåta med film om du vill.

Jag, som varken hade Hasselbladare eller en analog kamera, undrade vilken stil han tänkt sig men Peter svarade "Du gör bilderna i precis vilken stil du vill, ta dem digitalt om du vill, men gör de svartvita och fyrkantiga sen bara".

Man kunde inte låta bli att bli imponerad av en bildredaktör som ringde och beställde svartvita bilder, gärna tagna med en Hasselbladare, år 2007.
Det enda han inte ville ha var arrangerade bilder med studioblixtar.
Bilden skulle kännas dokumentär och jag minns att jag var väldigt nervös.

I nästan 10 år har vi därefter pratat och mailat kontinuerligt, diskuterat jobb, bilder, fotbollsmästerskap och reportage flera gånger om året när han gett mig möjligheten att hjälpa till med reportagen till Offside.
I sammanhang där man diskuterar bildjournalistik har jag alltid nämnt Peters namn som ett lysande exempel på ett exceptionellt bra redaktörskap.

En annan gång ringde han upp under min semester, jag missade samtalet, och han pratade ursäktande in på telefonsvararen för att han stört mitt i semestern. Han ville bara ringa och tala om att ett reportage såg jättebra ut i tidningen.

Peter ville alltid höra hur fotografen hade tänkt, vilket upplägg man ville ha på storyn och hur min berättelse var i bilderna. Därefter skulle han föra mina tankar vidare till AD:n.

När den första skissen var gjord skickade han en pdf på hela reportaget och lät fotografen tycka till.
Skisserna kunde sedan mailas fram och tillbaka fyra-fem gånger.

"Det är exakt det som är mitt jobb - att jobba fram max ur varje bildmaterial..." skrev han i ett mail.

En av gångerna bad jag nästan om ursäkt för att jag mailat honom för mycket och försökt argumentera vilka bilder jag tyckte jag tyckte var viktiga.
Jag trodde Peter skulle bli trött på mina mail och att han inte skulle orka läsa eller lyssna på mina tankar.
Istället svarade han tvärtemot...

"Om man som bildköpare vill att du skall lägga in bilder på ftp:n, vara tyst och blunda så är man ju bara dum. Jag hyr ju inte in dig för att ställa skärpan, trycka på knappen, fixa lite i photoshop, lämna bilderna, vara tyst, dra vidare på nästa jobb och vara helt oberörd om vad som händer sen. Jag köper ju ditt engagemang och din vilja! Det står jag för i alla lägen.""

Han lyssnade på alla tankar, läste alla mail och tyckte aldrig det var jobbigt när man försökte hitta lösningar. I ett annat mail skrev han så här:

"" Jag tror också att alla frilansfotografer kan skriva under på att det är det som gör det kul att jobba med Offside (förutom att uppdragen ofta är kul), att det finns någon som bryr sig.
Bryr sig om bildernas innehåll, tar emot fotografernas tankar och synpunkter. Allt som oftast (på andra ställen) är fotografer vana vid skicka en påse bilder som lämnas till en layoutare som gör helt som hen har lust med. 
Ibland blir de nöjda, ibland missnöjda men de känner inte att de är med i processen.""

Det var kanske några av de viktigaste ord man kunde läsa som bildjournalist.
Det var nämligen så det kändes när man fick möjligheten att jobba med Peter Widing.
Man fick en känsla av att det man gjorde betydde något.
Att man som fotograf var viktig och att redaktören brydde sig.

Tänk om fler personer och redaktörer kunde ha samma känsla, att få personer att känna sig delaktiga och involverade, så som Peter gjorde.

Jag är oerhört tacksam för alla samtal och mail vi haft om bilder, fotboll, reportage, historier och jobb.
Jag är tacksam över att ha haft honom som förebild, både som redaktör och fotograf, och han kommer lämna ett enormt stort tomrum.
Det här är otroligt ledsamt och den här veckan har varit väldigt dyster.
Mina tankar går till hans familj och närmaste vänner.
Lär Offsides fina ord om honom här.
http://www.offside.org/offside/2016/offside-sorjer-en-alskad-van-och-medarbetare